Hela kontrollpanelen är föredömligt enkel: Gain, bas, mid, diskant och volym. Instrumentingång, hörlursuttag, external speaker out och CD/Line in. Det finns också en Deepknapp som borde lödas fast i on-läge. Om man kopplar in en annan högtalare så kopplas den interna ur.
Utseendemässigt så ser den ut som en stor, svart kub. Kontrollpanelen sitter försänkt i ovansidans bakkant och hela lådan är klädd med svart filt som verkar tåla en del. Den luktar nog lite illa efter lite öl och cigarettrök misstänker jag. Fronten täcks av ett svart metallgaller med Ashdownloggan i ena hörnet.
Ljudet är traditionellt blues/soul-mulligt, hi-techbasister göre sig icke besvär. Dessutom sägs det uttryckligen i manualen (föredömligt kort - två sidor) att inputimpedansen är optimerad för passiva basar. En femtontummare utan diskanthorn innebär också att det mesta över 4-5 kHz inte hörs. Effekten är overkill för vardagsrum, räcker till för rep och är fullständigt meningslös på gig. Det skulle vara bra med en Line out...
Diskantkontrollen låter lite hård om man drar på över klockan 2, midden är ganska låg (runt 4-500 Hz tror jag) och baskontrollen är mullig utan att bli muddig. Tillförlitligheten kan jag inte säga något om eftersom jag bara haft den i ett par dagar.
Personligen tycker jag att begränsningarna är dess styrka. Den är enkel att hantera och har ett grundljud som jag gillar. Den är lite som en P-bas, omöjlig att ratta bort sig på. Vissa kanske tycker att det är tråkigt och inspirationsdödande, men jag är en plug'n play kind of guy...
Slutligen, och det här är viktigt, kan jag meddela att hustruns första reaktion var: Den var ganska snygg!
Hennes andra reaktion var: Det var inte så dyrt!
Så'n information kan vara intressant för er som har familj....
