Jag är kluven. Visst ger det en trevligare känsla, men känslan av fånighet överväger nog. Jag har själv åldrat mekanik för att jag tycker att det är fult med väldigt blanka metallpryttlar på instrument, men det har ju inte med känsla att göra. Att åldra lacken tycker jag också är helt okej, eftersom det inte heller rör sig om slitage.
Ett väl inspelat instrument är vackert också, men det vackra sitter ju på något sätt i att man
vet att det varit med om en del. En relic har ju inte det. För min del är det inte nån annans skavmärken som är snyggt, utan den patina som instrumentet skulle ha fått även om det stått i stort sett ospelat. Motsvarande Fenders "Closet Classic" alltså. Men det känns ändå fånigt att betala extra för det.
Jag måste erkänna att jag varit nära att börja relica några instrument jag haft, men lyckligtvis har känslan av pinsamhet hindrat mig.
Tillägg: Sen håller jag med Danne ovan om att relics sällan är särskilt trovärdiga. Jag menar, hur ofta råkar man dänga en nyckelknippa upprepade gånger mitt på framsidan av kroppen?
![lol :lol:](./images/smilies/icon_lol.gif)
Skriv som klåpare om du vill uppfattas som en klåpare.