Ska fundera på detta. Dock så tänker jag ju så här, att om halsen vibrerar med strängen vid resonansfrekvensen, så borde den tonen blir starkare, likt i ett rum när man spelar rummets resonansfrekvens. Däremot befinner man sig i mitten av rummet, så hör man inte rummets resonansfrekvens eftersom den släcks ut pga att energin är samma från alla håll. Jag vill gärna tro att vågformers beteenden är konsekventa i alla medium. Alltså om halsen pga resonansen överför energi till strängen, så borde den tonen blir starkare om man hade följt din logik.bassmayhem skrev:Faktiskt mycket enklare än så. Om allting rör sig åt samma håll (svänger) så upplever vi ju ingen rörelse (svängning) och då kan per definition inte strängen röra sig i pickupens magnetfält (eftersom detta också rör sig åt samma håll).basmartin skrev:Min tes är att halsen vibrerar i motfas.
Nu svänger ju inte hela basen med, men om halsen svänger med bara så lite så kommer strängens energi att mattas av med samma "bara så lite".
Tänk så här: Vi sitter på jorden som roterar runt solen som snurrar runt galaxens centrum i en hastighet av 800 000 km per timme, men det märker vi ingenting av eftersom vi inte rör oss (svänger) mot något vi kan relatera till.
Så här alltså:
I den artikeln som LowB-ing länkade till i tråden jag länkade till http://www.acoustics.org/press/137th/fleischer.html" onclick="window.open(this.href);return false; så står det t o m så här
"Under certain circumstances, the string may excite a neck resonance with the result that the string vibration is additionally damped. The mechanical conductance is a suitable indicator of the frequency-selective damping of the string supports. An in-situ measuring approach is suggested to ascertain the out-of-plane conductance on the neck."
"Out-of-plane" betyder så vitt jag vet, samma som out-of-phase, eller snarare att out-of-plane är den korrekta termen att använda när en våg är vänd 180 grader.
Men jag kan ju tolkat fel.